Ersättare, ställföreträdare, vikarie. På 1600-talet användes termen närmast om biträdande tjänsteman, från 1700-talet också om vikarie för sjuklig eller åldersstigen landsstatstjänsteman. Under autonoma tiden var ”substitut” en benämning på ersättare i tjänst eller funktion (till exempel borgmästar-, häradshövdings- och prokuratorssubstitut).
sijainen, sijais-
Bagger-Jörgensen, O. , Lantmäteriets organisation. I: Svenska lantmäteriet 1628–1928. Historisk skildring I: 1–84 , Stockholm: Utgiven av Sällskapet för utgivande av Lantmäteriets Historia 1928 , 7, 16, 17.
Holmberg, Håkon , Suomen tuomiokunnat ja kihlakunnantuomarit (Domsagor och häradshövdingar i Finland), jämte finsk-svensk ordförteckning över i biografierna nämnda tjänster och myndigheter , Suomen kihlakunnantuomarien yhdistys 1959 , 255.
Karlsson, Göran , Iso ruotsalais-suomalainen sanakirja , 358 , Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 1982–1984 , III: 429.
Sonck, J. G. (Johan Gideon) , Ruotsalais-suomalainen laki- ja virkakielen sanasto, Svensk-finsk lag- och kurialterminologi , 103 1903 , 341.
Spåre, G. A. , Biografiska anteckningar om kejserliga regeringskonseljens eller senatens för Finland ordförande och ledamöter, samt embets- och tjenstemän under åren 1809–1877 , Andra och tillökta upplagan, utgifven efter författarens död 1878 , 245–255.
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/