Sedan medeltiden gällande gemensam beteckning för på skatte- och kronoböndernas jord vilande utlagor, skatter och avgifter till kronan. Ränta uppkom först som lösen för de skyldigheter gentemot konungen och kronan som vilade på allmogen såsom gästning och uppställande av krigsfolk. Med tiden blev de forna skyldigheterna förvandlade till stående skatter som utgick oberoende av behov.
vero
Keskiajalta alkaen käytössä ollut yleisnimitys kruunulle maksettaville maksuille ja veroille, joita vero- ja kruununmaalla asuvien talonpoikien tuli maksaa maahansa kohdistuvana velvoitteena. Verotus otettiin käyttöön alun perin maksuina, joilla kansa korvasi kuninkaan ja kruunun vaatimat velvoitteet, kuten kestitysvelvollisuuden ja sotaväen asettamisen kruunun käyttöön. Ajan mittaan aiemmat velvoitteet muuttuivat pysyviksi veroiksi, jotka tuli maksaa tarpeesta riippumatta.
Bonsdorff, Johan Gabriel , von , Stor-Furstendömet Finlands kameral-lagfarenhet. Första delen , Helsingfors: G.O. Wasenius 1833 , 289, 387–389, 436.
Herlitz, Nils , Grunddragen av det svenska statsskickets historia , Stockholm: Norstedt 1928 , 30-31.
Svensk uppslagsbok 1-32 , andra omarbetade och utvidgade upplagan , Malmö: Förlagshuset Norden 1947–1955 , (grundskatter).