Under medeltiden matlag, hushåll, gård; kameralt om grund för en viss skatt eller pålaga på landsbygden. Under medeltiden var röken det dominerande skattetalet i Egentliga Finland och Satakunta. Beräkningsgrunden för röken varierade. Ursprungligen räknades till en rök de som innehade ett jordbruk, utan avseende på storlek eller avkastning. Från 1741 utvidgades beräkningsgrunden till att gälla samtliga personer på landsbygden, som fick sin utkomst ifrån jordbruk, lovlig näring eller ämbete. Till en rök räknades inte tjänstefolk, spannmålstorpare, bakstugusittare och inhyseshjon. Röken fastslogs på nytt 1829 och förekom då som grund för vissa skatter på landsbygden, bl.a. tingsgästningspenningar.
savu
Itsenäinen tila tai ruokakunta, yleisin veroyksikkö keskiajalla Varsinais-Suomessa ja Satakunnassa. Laskuperuste vaihteli, alun perin sen määrite oli tila, näkemättä kokoon tai tuottavuuteen. Vuodesta 1741 lähtien laskuperuste oli henkilöt, jotka maaseudulla saivat tulonsa mm. maanviljelyksestä. Savuun ei laskettu mm. palvelusväkeä. Määriteltiin vuonna 1829 uudellen perustaksi tietylle veroille maaseudulla, mm. käräjäkestitysrahoihin.
Almquist, Johan Axel. , Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523–1630. Med särskild hänsyn till den kamerala indelningen 1 , Stockholm: Norstedt 1919–1922 , 350.
Bonsdorff, Johan Gabriel , von , Stor-Furstendömet Finlands kameral-lagfarenhet. Andra delen , Helsingfors: G.O. Wasenius 1833 , 619–620.
Sadeniemi, Matti , Nykysuomen sanakirja 1–6. Valtion toimeksiannosta teettänyt Suomalaisen Kirjallisuuden Seura , Helsinki: WSOY 1951–1961 .