Kyrklig funktionär som skötte varierande uppgifter, bl.a.klockringning. Under katolska tiden var klockaren vanligen prästvigd och hade avlagt klockareed. Den lutherska kyrkan behöll efter reformationen klockringningen och även klockartjänsten och klockarborden. Även inom lutherska kyrkan var en del klockare präster och kallades i dessa fall klockarpräster. Klockaren hade förutom klockringningen i uppgift att leda menigheten i kyrkosång och undervisa ungdomen i kristendom. Klockaren valdes genom klockarval av kyrkoherden och kyrkostämman och i tjänstedefinitionen från 1686 var de materiella uppgifterna underordnade de andliga. Klockaren fick också specialinstruktioner av domkapitlen. Med tiden utökades uppgifterna. Klockaren skulle sjunga vid begravningar, vårda kyrkan och dess egendom, övervaka ordningen på gravgården, hålla kyrkans handlingar och böcker i ordning, motta, framlämna och förvara allmänna handlingar, renskriva kungörelser som berörde gudstjänsten, uppbära och bokföra en del av kyrkans inkomster, övervaka att kyrkväktare och annan personal skötte sina uppgifter, vårda kyrkans minnesmärken, sköta kyrkans belysning och följa med kyrkoherden på husförhör. År 1755 fastslogs att klockaren också skulle vara kunnig i åderlåtning och sockenapoteket skulle stå under klockarens uppsikt. År 1803 slogs det fast att en person som sökte tjänst som klockare skulle vara kunnig i smittkoppsvaccinering. Klockartjänsterna kombinerades i landsortsförsamlingar ibland med organistbefattningen, och innehavaren kallades då klockarorgelnist. Klockartjänsterna drogs in 1939 och ersattes med kantorstjänster.
lukkari
Kirkon toimihenkilö, joka kellojen soittamisen lisäksi teki myös suntion ja kanttorin tehtäviä. Oli alun perin katolisella ajalla sekä pappisvihkimyksen saanut että lukkarinvalan suorittanut henkilö.
Ekman, Fredrick (utarbetad af) , Systematisk samling af utdrag utur gällande författningar rörande ecclesiastik- och skolestaterne uti Storfurstendömet Finland med särskildt hänseende till Åbo Erke-stift I–II, III, IV–V , Åbo: Frenckellska boktryckeriet 1860–1864 , III (1860): IV: § 1160: 741 .
Knorring, Frans P. , von , Gamla Finland eller det fordna Wiborgska Gouvernementet , Åbo: Christian Ludvig Hjelt 1833 , 161.
Lindroth, Sten , Svensk lärdomshistoria. Frihetstiden , Stockholm: Norstedt 1997 , 446.
Nordisk familjebok. Konversationslexikon och realencyklopedi 1–38 , Stockholm: Nordisk familjeboks förlags aktiebolag 1904–1926 , 14: 318–319. http://runeberg.org/nf/
Otavan iso tietosanakirja. Encyclopaedia Fennica 1–10 , Helsinki: Otava 1962–1968 , IV (1962): 432.
Pesonen, Niilo , Terveyden puolesta – sairautta vastaan. Terveyden- ja sairaanhoito Suomessa 1800- ja 1900-luvulla , Porvoo: WSOY 1980 , 118.
Sadeniemi, Matti , Nykysuomen sanakirja 1–6. Valtion toimeksiannosta teettänyt Suomalaisen Kirjallisuuden Seura , Helsinki: WSOY 1951–1961 .
Sonck, J. G. (Johan Gideon) , Ruotsalais-suomalainen laki- ja virkakielen sanasto, Svensk-finsk lag- och kurialterminologi , 103 1903 , 182.
Uloženie Švecii, prinjatoe na seime 1734 goda, i ego imperatorskim veličestvom ytverždennoe dlja velikogo knjažestva Finljandii 1824 , BB 23, 2§.