Term använd vid jordskiftet (1757–cirka 1870) om jord som inte var uppodlad eller oduglig för jordbruk (till exempel skogsmark eller kärrmark) och som avskildes före skiftet till allmän landsväg och uppfartsväg till åkrar, ängar, kyrkan och kvarnen.
metsämaa, viljelemätön maa, joutomaa
Isonjaon yhteydessä 1757–1870 käytetty nimitys maasta, jota ei viljelty tai joka oli kelpaamatonta maanviljelykseen.
Haataja, Kyösti , Maanjaot ja talojärjestelmä , 37 , Porvoo: WSOY 1949 , 90, 211, 217.
Juhlin-Dannfelt, Hermann (red.) , Lantmannens uppslagsbok under medverkan av talrika fackmän , Stockholm: Norstedt 1923 , 62, 573. http://runeberg.org/lantuppsl/
Karlsson, Göran , Iso ruotsalais-suomalainen sanakirja , 358 , Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 1982–1984 , I: 150.
Nordisk familjebok. Konversationslexikon och realencyklopedi 1–38 , Stockholm: Nordisk familjeboks förlags aktiebolag 1904–1926 , 1: 290. http://runeberg.org/nf/
Sonck, J. G. (Johan Gideon) , Ruotsalais-suomalainen laki- ja virkakielen sanasto, Svensk-finsk lag- och kurialterminologi , 103 1903 , 9.
Svenska Akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/