Titel för regent i större självständig monarki. Ursprungligen avsåg beteckningen en förnäm man, ättling. Under medeltiden var konung en titel för en regent, under den katolska kyrkans (påvens) överhöghet. Den lutherska reformationen omfattade också tanken att ”all överhet är av Gud”. Den teokratiska uppfattningen fick sitt uttryck i kröningen och titeln: ”Konung med Guds nåde”. I Sverige blev konungadömet och konungatiteln ärftlig efter 1544.
kuningas
Suuremman itsenäisen monarkian hallitsijan titteli. Alun perin tarkoitti hienosukuista miestä. Keskiajalla kuningas oli paavin alamainen, mutta luterilainen uskonpuhdistus tulkitsi suhteen uudelleen alamaisuudeksi Jumalalle.
Sadeniemi, Matti , Nykysuomen sanakirja 1–6. Valtion toimeksiannosta teettänyt Suomalaisen Kirjallisuuden Seura , Helsinki: WSOY 1951–1961 .
Svensk uppslagsbok 1-32 , andra omarbetade och utvidgade upplagan , Malmö: Förlagshuset Norden 1947–1955 .
Tiihonen, Seppo & Paula Tiihonen , Suomen hallintohistoria 1984 , 41.