Benämning (epitet, titel) på person som genom sitt ämbete ägde rang motsvarande major till underlöjtnant, det vill säga de lägre rangklasserna. Värdigheten bars efter 1720 också av hovpredikanten. Rangordningen avskaffades vid riksdagen 1765–1766, men tillämpades igen efter 1772.

kuninkaan uskottu palvelija, luottamuspalvelija

Inkinen, Antti , “Virka-arvot ja arvonimet Suomessa ennen itsenäisyyden aikaa”. I: Historiallinen Arkisto 54 1953 , 215.

Karlsson, Göran , Iso ruotsalais-suomalainen sanakirja , 358 , Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 1982–1984 , III: 610.

Nordisk Familjebok. Konversationslexikon och realencyklopedi innehållande upplysningar och förklaringar om märkvärdiga namn, föremål och begrepp 1-20 , Stockholm: Expeditionen af Nordisk familjebok 1876–1899 , 16: 778. http://runeberg.org/nf/

Svensk uppslagsbok 1-32 , andra omarbetade och utvidgade upplagan , Malmö: Förlagshuset Norden 1947–1955 , 29: 969.

Inga termer på andra språk

Svenska tiden

1600-tal
1700-tal
1800-tal

1600–1809

allerundernådigste
högaktad
högvördige och vittberömde
högärevördige och höglärde
konungens högstbetrodde man
konungens högtbetrodde man
konungens troman
troundersåte
vittberömde
vitterfaren
vittlagfaren
välärevördige och höglärde
äreborne och konsterfarne
ärevördig och vällärd
ärlige och beskedlige
ärlige och förståndige
ärlige och konsterfarne
ärlige och manhaftige
ärlige och välförståndige
major
drabantkorpral
kammarjunkare
ryttmästare
premiärmajor