Högsta förvaltningsorganet i städer med egen jurisdiktion. Benämningen
magistrat ersatte efter 1619 den
äldre benämningen råd.
Stadslagen 1619 innebar också att magistraten i första hand representerade
kronan i stället för stadens eget borgerskap. Under 1700-talet förklarades magistraten officiellt vara ett statligt organ. Magistraten skötte både stadens ekonomi- och politiärenden samt utgjorde som
rådstugurätt allmän domstol i brott- och tvistemål. I större städer kunde rådstugurätten utgöra en särskild avdelning inom magistraten. Under stora ofreden fortsatte magistraterna verksamheten i flera av städerna i det ockuperade Finland. I
Åbo fanns en tid vid sidan av den
ordinarie magistraten en av ryska köpmän i staden upprättad rysk magistrat. I
Gamla Finland verkade magistraterna och rådstugurätterna enligt svenska författningar cirka 1720–1783 och delvis 1797–1811, medan det 1784–1797 förekom
stadsmagistrat av rysk modell. Ändring i magistratens/rådstugurättens beslut/domslut kunde sökas hos
Justitiekollegiet för livländska, estländska och finländska ärenden. I Finland begränsades magistratens uppgifter 1865 till att verkställa och administrera stadsfullmäktiges beslut. Magistratens
ordförande var stadens
borgmästare med en eller flera rådmän som bisittare, i vissa fall med ytterligare en magistratssekreterare.
